Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1849, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 21:ste Sept. Af ångbätstransporterna och flottans sluptransporter till Tullgarn ser man nu, att det lärer blifva allvar med den Kongl. familjens återkomst från Norrige, samt dess vistelse någon tid på nämnde lustslott intill dess den inflyttar till hufvudstaden. Posttidningen berättade äfven i går om den såsom då tillämnade afresan från Christiania. Kronprinsen hemväntas öfver Liibeck ungefär vid samma tid, som den öfriga familjen återkommer, och prins Oscar vistas i Östergöthland intill dess. Hufvudstaden lärer således blott få återse enkedrottningen i nästa vecka. Här har den sista underrättelsen om kapten Zachrissons arrestering på högvalkt väckt ett ofantligt uppseende. Man tror väl, att Handelsoch Sjöfarts-Tidningens uppgift, att den föregifna anledningen skulle vara vanvördnad och missaktning mot förman?, icke kan vara så alldeles rigtig, emedan anledningen till arresteringen vanligen först uppgifves, sedan arresten är slutad; men alla här supponera, att general Dahlströms åtgärd skett på befallning, och man endast undrar öfver, huru det kommer sig, att denna dröjt så länge. Mången vill deri se ett bevis, att hela åtgärden är en följd af den i Ryssland frånvarande generalbefälhafvarens, grefve Löwenhielms, indirekta inverkan på saken, med hvilken han icke hade att göra, dels emedan han var frånvarande, permitterad, och dels derföre, att den rörde artillerichefen personligen, samt icke artilleri-officerns ställning till generalbefälet i distriktet. Man kan lätt föreställa sig, hvad verkan det måste göra på den sjelfständigare och tänkande delen af armåens befil att se sig behandlad så, utan alla konsiderationer på dess medborgliga ställning och rättigheter, samt nästan såsom vore de drängar och trälar under disciplinär-makten; och här är ibland alla upplystare af alla klasser endast den önskan, att Zachrisson, efter ändad arrest, måtte begära krigsrätt och fullfölja målet till högsta domstolen, ifall militärdomstolarne icke följa grundlagens anda och lagarnes bokstaf, angående offentligheten, som deri är åt hvarje svensk man tillförsäkrad. Det befängda tryckfrihetsmålet i Upsala, emot utgifvaren af tidningen af samma namn, lirer komma att uppväcka en principfråga, som det väl egnar juridiska fakulteten vid universitetet att väcka. Den sjelftagna domarrätt i tryckfrihetsärenden, som consistorium academicum tillvällat sig, lärer haft för ändamål att göra gållande den sats, att författare kunna dömas till vatten och bröd för bristande böter, eller hvarföre icke iäfven till spö, författarinnor till ris, o. s. v. Ty m—-—-—R—-—--—-----.-—-.o-OTEC-—mSFcvsss.s-hboomeo ee AV hh 0-0