Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1849, sida 2

vJa, min gumma, låt oss gå ned till våra grannar och glädja oss vid åsynen af deras lycka, den de så väl förtjena. Hur lyckligt att vi bo i samma hus, som dessa våra verkliga vänner. De vänta oss väl ännu icke, men det gör ingenting. Vi skola öfverraska Frans i verkstaden. Alexis steg upp och bjöd sin hustru armen. De båda makarne stego ned för trappan, öppnade dörren till urmakareverkstaden och inträdde derstädes. Frans satt midt ibland sina gesäller vid bordet, sysselsatt med sitt arbete. Han befann sig i skjortärmarne, hans öppna, vackra ansigte var något svärtadt af filspån, likasom händerna; han var så fördjupad i sin sysselsättning, att han ej på en stund märkte de båda makarnes ankomst. Du måste först rengöra det här uret, Strömqvist, — yttrade han till en af gesällerna. — Men var törsigtig, så att du icke skadar hjulen. I detta ögonblick lade Alexis handen på hans axel. Frans sprang upp, likasom litet förlägen, synnerligast då han varseblef Armida. Att på detta sättet öfverraska mig! — sade han leende. — Ursägta min nådigaste fru, oordningen i min klädsel. (Forts.) po arr emm maa mamman oe ma