Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1849, sida 2

Frans gaf genom tecken sitt bifall tillkänna. Grosshandlaren steg med möda upp från sin plats. Hans ansigte var blekt som döden, hans läppar skälfde... Det var ett fruktansvärdt slag, som på en gång krossat honom... Huan hade sett, till hvilken afgrund detta hejdlösa lättsinne fört honom... Han försökte flera gånger att tala, men kunde icke få fram ett ord. Skådespelarne i detta sällsamma uppträde afvidade under tystnad upplösningen. äMina vänner, — sade grosshandlaren med bruten stämma — jag har... varit... mycket brottslig ... Jag erkänner det... På denna korta stund ... har jag lärt mig mer... än under bela min förflutna lefnad . !Jag ville försona hvad jag brutit, om det vore möjligt, samt sedan draga mig undan från verlden och lefva endast för ångern .. aJag bekänner, att jag varit mycket brottslig — fortfor han, vändande sig till Armida. — Den bok, hvilken ni har i edra händer, min fru, innehåller på samma gång min anklagelse och min dom. Ni skall icke längre vara sjettrad vid mig... mig, som ovärdigt bedragit er. Min herre, — sade Armida, i det hon gick fram och räckte honom boken — jag vill hämnas, men på detta sätt... Må ni göra upp er räkning med Gud och ert samvetel