Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1849, sida 2

har ställt sig på egen botten, och vi antaga denna handling för ett godt omen. Det ideal, som föresväfvat honom, är hjeltinnan i Frithiofs saga, konung Beles dotter och kung Rings maka, den mångbesjungna Ingeborg, och vi se det nu förkroppsligadt i marmor, väntande på Pygmalionskyssen, för att nedstiga från sin fotställning och vandra bland de dödlige. Situationen tyckes af konstnärn hafva blifvit vald i det ogonblick, då Ingeborg klagar: Länge jag såg seglet i vester, det flög på sin våg. Ackl det är lyckligt, får följa Frithiof på bolja. ty den bild, han gifvit oss af henne, står med hufvudet lutadt framåt, liksom befunne den sig på en bergshöjd, och med blicken spanande i ett aflägset fjerran. I den mot bröstet tryckta högra handen håller hon den berömda armringen; med den venstra stöder hon sig mot ett af stormen afbrutet träd, på hvilket Frithiofs jagtfalk sitter, blickande mellan den sörjande konungadotterns venstra arm och sida utåt den rymd, der hans husbonde på sitt drakskepp försvunnit. Ställningen är på en gång uttrycksfull och ledig; formerna mjuka och rundade; draperiet lätt, liksom svagt flägtande för vinden, utan att dock bilda någon kontrast mot det tunga ämne, at hvilket det är bildadt; ansigtsdragen intagande och milda, midt under den djupa smärta, de uttrycka; håret, hvilande i mjuka, naturliga lockar kring den lindrigt framåtböjda, behagligt krökta halsen; bältet tätt åtsittande, men dock så elastiskt, att man tydligt röjer de veka former, som det omsluter. Se der några löst hänkastade, svaga och anspråkslösa konturer af den Ingeborg, konstnärn gifvit oss! Ett totalomdöme af det hela våge vi icke att afgifva; men på oss gör det ett obeskrifligt angenämt intryck — det är hvad vi med full tillförsigt tro oss kunna yttra, och en verklig konstkännare har försäkrat oss, att han rönte samma känsla, samt att H:r Molin, om han rastlöst, med ett äkta konstnärssinne, fortfore att framgå på den bana, han beträdt, i en framtid skulle komma att göra sitt fädernesland utmärkt heder och sjelf intaga en plats bland dess frejdade, store män. I:r keiller ämnar att oförtöfvadt, mot en ringa afgift, som tillfaller härv. räddnings-anstalt för vilseförda och moraliskt vanvårdade barn, utställa detta konstverk till allmänhetens beskådande. Publiken får då tillfälle att sjelf bedöma detsamma, uppskatta de skönheter, som vi blott flygtigt hafva antydt, och anmärka de felaktigheter, som möjligtvis kunna förefinnas. Utan en känsla af välbehag (derom äre vi fullt förvissade) skall dock ingen lemna denna bild, och mången längta att återse densamma. Tvenne efterbildningar i terra cotta af ifragavarande bildstod hafva af H:r Molin, på beställning af utländske konstälskare, blifvit utförde. Detta faktum torde mer, än mycket annat, tala till fördel för hans skapelse. Utlänningar, som i Rom, de sköna konsternas hembygd, beställa efterbildningar af nya originalarbeten, veta säkert både hvad de göra och hvad de erhålla. Det här befintliga originalet är utfördt i grekisk marmor och till 3 af den naturliga storleken. — Örtveruppsyningsmannen vid hamnbevakningen i Götheborg, bevakningskontrollören B. Pettersson, som nära 40 år varit anställd vid tullverket, har af reg. d. 29:de sistl. Aug. fått sig tillagd den åt förtjenstfulle tullbetjente bestämda hedersbelöning, bestående i en guldmedalj af 8:de storleken med konungens bröstbild å ena sidan och inskrift: Hedersbelöning för nit och redligbet i rikets tjenst, å den andra, att bäras på bröstet i grönt band. — I går uppfördes på härvarande theater för fullt hus, till förmån för herr Torsslow, Bankiren eller ett kejsarval i Frankfurt. Vi skola i morgen närmare redogöra för denna förträffliga I Stockholm. Kongl. Maj:t har. under den 3:die innevarande