Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1849, sida 1

hans önskade bättring, blir han slutligen utesluten från församlingen. Baptisternas kyrko-ypolitik, ehuru den å ena sidan är absolut monarkisk, idet att Kristus är deras konung och souverän, samt regerar öfver församlingen genom sitt ord och sin anda, är tillika helt och bållet demokratisk, det vill säga: ingen af medlemmarne är herre öfver den andra, inom församlingen; utan allesamman äro bröder. Alla församlings-angelägenheter afgöras inom församlingen genom votering, och hvarje medlem eger lika röst. Läraren kan ingenting stadga utan församlingens uttryckta vilja. Sjelfva läraren står under samma församlingsdisciplin, som de öfriga medlemmarne och kan, då han i lära eller lefverne afviker från Guds ord, af församlingen afsättas eller uteslutas. Hans personliga värde samt kristliga lefverne och verksamhet äro de egenskaper, som förskaffa honom den tillbörliga aktning och kärlek af sina bröder inom församlingen, hvilka hans embete fordrar. Om sakramenterna tro och hålla de: Först, med hänseende till dopet, tro de, att det är det af Herran Kristus stiftade upptagningsmedlet för medlemmarne i hans kyrka här på jorden, och att ingen är berättigad till detta sakrament, utan den och de, som genom hörandet af evangelium om Kristus kommit till tron på honom, sjelfva kunna bekänna sin tro, veta hvartill de förbinda sig i dopet, samt kunna ådagalägga i sin vandel, att de blifvit födde på nytt genom Guds ord. För det andra: med hänseende till Herrans Nattvard, tro de, att ingen annan är berättigad till densamma, än den och de, som på ofvanbeskrifna sätt, genom sann bättring och tro på Kristum, blifvit födde af andan, och genom dopet intagne i församlingens gemenskap samt fortfara att vandra efter evangelium värdeliga. Blott då, när sakramenterna brukas efter deras höga stiftares inrättning, kunna de medföra den med dem utlofvade välsignelse. Då barnadopet och meddelandet af Herrans heliga nattvard åt alla i samhället, utan urskillning, ehvad de känna Kristum eller icke, är så uppenbart stridande icke allenast emot Nya Testamentets heliga lära, utan ock till sin verkan på menniskornas sinnen i allmänhet så skadelig, i det den underhåller hos menskor den tro, att de derigenom uppfylla allan rättfärdighet; så kunna baptisterne icke deltaga deruti, utan nödgas lyda Guds ord och följa sin derifrån hemtade öfvertygelse — följden må hli hvad Gud behagar.