Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1849, sida 3

niet skänkte honom, tvenne ljusarmstakar, en skänk af officerarne i Indusoch Candaharhären, en diamantring, förärad af Lord Ellenborough, samt några dyrbara snusdosor, som tvenne generalguvernörer tillsändt honom. General Avitabile har afslagit anbudet att inträda i neapolitansk tjenst och dragit sig tillbaka till privatlifvet. Han bar tagit sig en hustru och låtit bygga ett hus, der han tänker slå sig ned. Sättet, hvarpå han gjorde såväl det ena som det andra, är karakteristiskt för honom. Då han kom hem och ryktet sade, att han hade omätliga rikedomar, beslöto hans snikna slägtingar att icke släppa honom förr än de hade delat dem med honom. Han var gifmild och ädelmodig, men när bafva någonsin fattiga slägtingar blifvit tillfredsställda, och hvem vill åtnöja sig med en del, när man vet, att man kan få allt? Bland de mest efterhängsna slägtingarne var modern till en af hans vackra niecer; denna låg beständigt öfver honom med böner, att han skulle gifva dottern utstyrsel. Det skall jag sade generalen. Han ville också gifva henne 20,000 dukater, men den goda frun tyckte, att det var för litet, afslog gåfvan och fortfor i sin efterbängsenhet, tilldess hon nära tagit lifvet af den gamle mannen. Hvad tror man då, att han gjorde, för att blifva qvitt denna plåga? Han gifte sig med niecen, för att blifva fri från modern, och nu delar hela familjen hans husliga lycka. Jag sparar mina penningar och får mig en hustrus, sade f. d. ståthållaren af Peshawur. Hans nya boning bär en excentrisk prägel. På yttersta udden af en landtunga uppe på en hög klippa, som ligger afsöndrad från hela den öfriga nejden, men från hvilken man har en herrlig utsigt öfver hafsbugten vid Neapel, har han byggt sig ett hus med fönster på alla 4 sidorna, så att det hvarken skyddar för solen om sommaren eller blåsten om vintern. Det är hvarken cottage, villa, palats eller fäste, utan förmodligen bygdt efter mönstret af hans gamla ståthållareborg i Lahore. Han är mycket gästfri, undfägnar sina gäster med måltider på tio rätter och låter champagne i is rinna i strömmar. Omgifningarne äro i samma barocka stil. På båda sidorna af en lång, gammaldags all har ban planterat en mngd träd, utan att fråga efter de pittoreska utsigter, som derigenom gått förlorade. Egaren vet att draga försorg derom, att det osammanhängande i det hela icke undfaller någon, ty han upprepar beständigt: -Alltsmammans är min egen uppfinning; ingen byggmästare har derom blifvit rådfrågad. Imellertid har generalen redan blifvit ledsen vid sin originella anläggning — ehuru lyckligtvis icke vid sin unga, älskvärda hustru — och är nu i begrepp att bygga ett annat, mer storartadt hus, efter eget hufvud och egna ider naturligtvis — och hvarför skulle han icke få det, när det är hans egna penningar? Huset skall ligga på andra sidan bergen på spetsen af en mycket hög klippa. Der skall han lefva som Lahores lejon; eller, rättare, såsom Peshawurs örn, och skulle någon komma dit och fråga efter general Avitabile, kan han vara förvissad, att han icke går hungrig eller törstig derifrån.