Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1849, sida 2

det, som vill följa Görgeys exempel, och det, som vill och måste försvara sig. Detta sednare, understödt af artilleriet och hnsarerna, ligger för närvarande öfver. Artillerikommendanten heter Marck; han var simpel officer hos Öösterrikarne. Han rigtar kanonerna beundransvärdt. En af österrikiska artilleriets utmärktaste officerare, Hauslab, som var närvarande vid Komorns sednaste belägring, kallade Marcks kulor förtrollade, emedan de aldrig förfelade sitt mål. Österrikarne tänka att angripa Komorn på östra sidan, med storm taga ett utanverk, kalladt palatinlinien, der Waag förenar sig med Donau, och der förskansa sig starkt nog, för att derifrån bombardera fästningen. Ett verkligt jätteföretag skall äfven vara påtänkt: att nemligen leda Waag ur sin bädd, som sedan skulle blifva en väg för stormkolonnerna. Emellertid lefva de belägrade ett gladt lif. Staden och fästningen Komorn är ett verkligt Schlaraffenland, det enda ställe i Ungern, der munterhet och glädje herrska. — Besättningen äter, dricker, skrattar, dansar och duellerar; skådespel i kasematterna, czatdas (dans) i hvarje gatbörn och på glacisen, musik, fäster, der viner och frukter vankas i öfverflöd, stabsmajorer, som äta fasaner och icke dricka annat än Tokay och Champagne, sådan är den anblick, som mött den, hvilken kunnat inkomma i Komorn. Verkliga Belzasarfäster! säga Österrikarne. Måhända; men jag försäkrar er, att ingen finnes bland dessa tappra soldater, som icke är beredd att offra sitt blod.