Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1849, sida 2

Utrikes nyheter. DANMARK. General Ryes lik, som, efter att hafva blifvit jordfästadt vid Fredericia, förmodligen på hans slägtingars önskan upptogs ur grafven och fördes till Köpenhamn, der det stått bisatt i garnisonskyrkan, blef den 15:de med stor högtidlighet nedlagdt i sitt sista hvilorum i garnisonens kyrkogård. Pastor Grundtvig öppnade högtidligheten med en gripande predikan, hvarefter det långa tåget under klockornas ljud satte sig i rörelse. Unga officerare buro kistan till likvagnen. Närmast efter denne följde konungen med arfprinsen Ferdinand och straxt efter dem den fallne bjeltens son, en liten gosse på 8 a 10 år. I liktåget såg man de fleste ministrarne samt statens och hofvets högste embetsmän, nästan alla i Köpenhamn varande officerare af landtarmen, en mängd sjöofficerare, de i Köpenhamn vistande norrmännen i en afdelning med tvenne af norska matroser burna norska örlogsflaggor i spetsen, stadens magistrat och borgerskapsrepresentanter, medlemmar af universitetet, domstolarne, borgarkorpserne, en stor skara invalider, civila personer och slutligen en mängd skrån och korporationer (bland hvilka studenterna) med floromböljda fanor. Tåget öppnades och slutades med en afdelning gardeshusarer. Gatorna voro beströdda med blommor och löf, och från flera hus svajade dannebrogen. Pastor Hammerich böll liktalet. FRANKRIKE. Presidentens bref gifver naturligtvis afven de engelska tidningarne ämnen till betraktelser. Times korrespondent tror, att romerska angelägenheterna derigenom närmat sig en kris. Man kan nu derigenom hvarken gå tillbaka eller blifva stående på den gamla punkten, säger han; ven eller annan förändring måste ega rum, och det snart. Ester att hafva vidrör påfvens karakterssvaghet och kardinalernas stämplingar, berättar korrespondenten följande: Presidenten har icke utan orsak uttalat sig så, som han gjort, om härens behandling af den nya regeringen. Man har åsidosatt och föraktat den; ja, man har tillochmed sökt i formfrågor behandla dess anförare med köld. Så var händelsen med general Rostolan, kort efter det han fått öfverkommandot öfver trupperna. Han begaf sig genast i full galla till de påflige kommissarierna, för att göra dem en visit, men desse läto några dagar passera, utan att besvara den, eburu etiketten fordrar det vid sådane tillfällen. Kardinalerna läto till slut anmoda den franske generalen att infinna sig hos dem, för att meddela dem några upplysningar, som de önskade erhålla; men detta verkligen hånande förfaringssätt väckte general Rostolans harm, och han lät dem veta, att, såvida icke hans visit genast besvarades, skulle han taga erforderliga mått och steg, för att sätta sig i respekt. Kardinalerna aflade nu det begärda besöket, men skrefvo genast till Gacta, att de visserligen gifvit efter hvad formen beträffar, men aldrig skulle göra det i hufvudsaken. Följden af all detta är, att missnöjet med hvarje dag tilltager i Rom och att folket, sedan presidentens bref blef kändt, icke längre önskar påfvens återkomst. Brefvet skall hafva gjort mycket uppseende i Rom; det läses med begärlighet af både allmänheten och arm6en, samt diskuteras oförbehållsamt på kassserne, trots folkets fruktan för inqvisitionen. Efter hvad jag hitintills kunnat erfara, har det gjort ett temligen gynnsamt intryck på sinnesstämningen i Paris, ty regeringen har ju derigenom visat en viss fasthet. Några antaga det såsom ett bevis på det legitimistiska inflytandets — Nan