Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1849, sida 2

marne af ungerska riksdagen och landtförsvarsutskottet m. fl., att inställa sig inför österrikiska krigsrätten i deras resp. distrikter. Att man icke betraktar Magyarerne såsom öfvervunne, kan man se deraf, att Haynau utnämnt en Magyar till öfverkommissarie i banatet, som bebos af 600,000 Romaner, 200,000 Tyskar, 160,000 Serber och blott 50,000 här och der spridda Magyarer. Öfverkommissarien har rättighet att tillsätta embetsmän inom banatet, och Slaverna börja redan klaga deröfver, att dessa väljas blott bland Magyarerna. De säga, och erfarenheten har bekräftat detta, att det är omöjligt för en magyarisk öfverkommissarie, till följe af hela hans natur, att omgifva sig med andra än födda Magyarer. Från Kaschau skrifves den 1:ste September: I dag bar Görgey, den moderne Cincinnatus, som nedlade diktatorssvärdet för att återgå till plogen, eller rättare till sin analytiska kemi, inträffat här i staden. Det är en kraftig gestalt med blonda mustacher; han nyttjar glasögon och en slags hufva, som döljer ett djupt sår, hvilket han erhöll i slaget vid Komorn. Hans anletsdrag äro manligt sköna. En stor menniskomassa hade samlat sig utanför det värdshus, dit han stigit in, för att äta middag. Vid hans sida satt bans broder Herman, hans hustru, en liten glad dam med mörka ögon, och en österrikisk major af generalstaben. En stor mängd ryska officerare, hvilkas gunstling han redan länge har varit, trängdes omkring bordet, för att se honom och önska honom välkommen. Han talade vänligt med alla. Samma dag körde han till Görgeyska familjens stamgods Görg i Zipserkomitatet, för att ordna några tamiljeangelägenheter. I Siebenbirgen har en vallackisk bataljon och en mängd polska officerare vägrat att sträcka gevär, tillfölje hvaraf den ungerska korps, som de tillhörde, och som kapitulerade redan den 25:te Augusti, åter grep till vapnen. Österrikiska öfversten Urban är beordrad emot densamma. Från Czernowitz skrifves den 31 Augusti, att en ungersk korps, bestående af 3,600 man, infallit i grannskapet af Pojani Stampi, men blifvit tillbakakastad af österrikiske generalen Fischer. Tidningen Austriameddelar några rådplägningar, som egt rum i Paris hos furst Adam Czartoryski och bevistades af ungerska gesandten hos franska republiken, grefve Teleky, sekreteraren vid gesandtskapet, Szarvardy ungerske agenten i England Pulski och czeckiske deputeraden vid österrikiska riksdagen Rieger. Rådplägningen gällde sättet, huru man skulle kunna tillvägabringa en försoning emellan Magyarerne och de icke-magyariska stammarne i Ungern, och hvad man, efter detta resultats uppnående, skulle göra med den nuvarande österrikiska monarkien. Beträffande den förra punkten beslöt man uppmana den ungerska riksdagen att göra Kroatien, Wojwodskapet och Romanien fullständigt oberoende, under förbehåll af vissa stipulationer för underI håll af en gemensam flotta, vägar, o. s. v.; Slovaker och Tyskar skulle deremot blott erhålla egen administration; åt Militäryränsen skulle det öfverI i ö och förena de österrikiske provinserna med sig till en foederativstat; de italienske provinserna skulle, om de icke ville ingå i den, få ansluta sig till Italien, och de tyske till Tyskland. lemnas valet att blifva såsom den är eller förena sig med sina respektiva länder. Emedan det är af nöden för Europas frihet, att en stormakt åtskiljer Ryssland och Turkiet från Vestern, bör Ungern — förklarade man — taga första steget Man torde erinra sig, att banalrådet i Kroatien, uppfordradt af Jellachich att publicera den oktrojerade författningen af den 4 Mars, vägrade detta. Det uppstod då en för vederbörande mycket obehaglig rörelse i Kroatien. Nu deremot, när den ungerska revolutionen är besegrad, inse Kroaterna det fruktlösa i sitt motstånd och offentliggöra författningen utan invändningar. Jellachichs svar på banalrådets första protest mot författningen är serdeles märkvärdigt, ty han, af hvilken man minst kunnat vänta det, utfar deri skarpt emot feodalismen och den kroatiska provins