Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1849, sida 2

skerar sig bättre. 2 Utrikes nyheter. DANMARK. Det upproriska partiets organer i Hamburg och Altona fortfara att undfägna sina läsare med högst lögnaktiga berättelser om alla de orättvisor, Danskarne skulle begå mot de stackars Slesvigarne. Man klagar, för att om måjligt väcka medlidande hos tyska folket, men detta skall säkerligen allt mer och mer öfvertygas derom, att de offer, det bragte Slesvigholsteins sak, blott voro för att tillfredsställa några äregiriga aristokrater. Regeringskommissionen låter icke afleda sig från utöfvandet af sina pligter och fortfar att afsätta de embetsmän, som ej vill lyda dess laglikmätiga befallningar, och i synnerhet de, som vägrat offentliggöra konungens proklamation. Huru olika är icke dessa embetsmäns uppförande nu mot fordom, när de kröpo, för att få en stråle från nådens sol, men föraktligast är dock den del af presterskapet, som med Guds ord på tungan glömma sina pligter samt gå Augustenburgarnes och aristokraternas ärenden genom att väcka och underhålla en fiendtlig sinnesstämning hos befolkningen mot Danmark. Från Husum har man inga närmare underrättelser; den afsatte amtmannen har ankommit till Kiel, der de upproriske embetsmännen tyckas tills vidare vilja uppslå sitt högqvarter. Om den ryktbara Wegenerska skriften, som blottar hertigens af Augustenburg intriger, läser man nu längre eller kortare artiklar i alla holsteinska tidningar. Norddeutsche freie Presse gör sig allt möjligt omak, för att ur boken utdraga allt, som låter hertigen ses på den aristokratiska sidan: tidningen vill derigenom bevisa, att det icke var hertigen, som var uppbofvet till upproret; men den vidrör ej den omständighet, att upproret aldrig skulle tagit den fart, det gjorde, om icke Augustenburgaren ställt sig i spetsen för detsamma och förledt trupperna till affall. Från Hadersleben skrifves i Hamburgerkorrespondenten, att regeringskommissarien tillställt de 27. protesterande embetsmännen en uppfordran att utan omsvep förklara sig, huruvida de vilja lyda eller icke. Nägra? — säger den tyske korrespondenten — vhafva af nitälskan för sitt sosterland förmått sig att göra detta utan reservation. UNGERN. De sednaste med Greifswalderposten i går ankomna underrättelserna härifrån förmäla, att fåstningen Peterwardein gifvit sig åt österrikiska cerneringskorpsen, samt att försrarsutskottet i fästningen Komorn med 10 röster mot 1 beslutat, att man skall försvara sig till sista man, om icke Österrike vill ingå på de erbjudna vilkoren, hvilka äro allmän amnesti (Kossuth specielt innesluten i denna) och erkännande af konungariket Ungern till sina gamla gränsor och rättigheter. Ett rykte går på Wienerbörsen, att Sultan af Turkiet tillkännagifvit för österrikiske kejsaren, det han befallt sina embetsmän utlemna Kossuth och 159 andra ungerska flyktingar. Denna underriittelse är dock föga trovärdig och står i motsägelse till andra notiser, enligt hvilka Kossuth skulle ankommit till Konstantinopel och der stå under engelska gesandtskapets beskydd. Kossuths dödsfiender, grefvarne Zichy, berättas hafva satt ett pris af 40,000 floriner på Kossuths hufvud och lejt 60 Serber att mörda honom; dessa hade blifvit skickade efter honom, men fått ätervända med sitt vackra ärende oförrättadt. En son af Paskiewitsch har på resan från Warschau till Wien passerat genom Ratibor. Han öfverbringar österrikiske kejsaren en stor och tung packa österrikiska fanor, som under fälttåget blifvit eröfrade af Ungrarne, men sedan, när desse sträckte vapen, kommo i Ryssarnes händer. Presenten är just icke smickrande. I ett cirkulär af den 1:sta September uppfordrar Haynau alla kejserliga officerare och embetsmän, som gingo öfver till Magyarerne, medlem6666666666665 NNE SNRA NRO