Götheborg är icke sämre än andra stora städer — invände Alexis. — Hvar finnes icke laster, elände, råbet och mörker? Öfverallt, likasom det ock öfverallt finnas goda menniskor. Ni till exempel, min bästa farbror, är en representant af den ädla, menniskoälskande och redliga delen af Götheborgs handelskorps, likasom den unge Efraimsson är af den egoistiska, hårdhjertade och lättsinniga. Ty det finnes äfven af sednare slaget, om också endast undantagsvis. Men det är ju gifvet, att några få lastfulla skola i ett samhälle kunna åstadkomma mycket ondt, då de understödjas af den allsmäktiga penningen. Deruti har du rätt, men flertalet af dem äro dock icke förderfvade, endast lättsinniga. De betänka icke så noga följderna af sina handlingar, de besinna icke till exempel, att en ung flicka, hvars oskuld de beröfva henne, sedan ofta är ohjelpligt förlorad för hela sin framtid. Om de betänkte detta, så skulle de måhända hejda sig. Måhända ja. Men farväl nu, bästa farbror. Det blir vid vårt aftal. I morgon bittida erhåller ni pengarne och om asylen för de vilseförda qvinnorna skola vi framdeles tala. Adjö nu!Alexis skakade den gamle köpmannens hand och aflägsnade sig.