Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1849, sida 3

Han dolde anstade på den gamle köpmannen. sigtet i sina händer. Alexis studsade. Och jag, som trodde er hafva så goda affärer! — sade han. — Kan ni då icke anskaffa dessa penningar?Nej — jag vet ej hvar jag skall taga dem.Kan ni ej få anstånd?Hör på, — sade köpmannen, i det han flyttade sig närmare, — jag skall berätta dig allt, och du skall derigenom finna, hur långt nedrigheten kan gå äfven i vårt sköna Götheborg.Med förtigande af namnen upprepade gubben nu hela sitt samtal med Philip. Alexis kunde ej dölja sin förtrytelse. Hvem är den uslingen? ropade han. vI handelsverlden förråda vi aldrig hvarandra. vNå, men flickan då? Hvem är hon 2Det är en ung sömmerska i Masthugget. Du känner hennes bror, urmakaren Broman.v Ha! — utbrast Alexis, i det han slog sig för pannan — intrigen gäller sålunda den vackra Ingeborg. Vi måste beskydda henne. Ja, det måste vi — sade gubben sorgligt. — Och jag ... jag är förlorad. Nej, var lugn. Jag skall skaffa er penningar.v Du?lJa visst. Hör på: Jag kom egentligen hit, I för att göra er ett förslag i affärsväg. Ser ni,