Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1849, sida 1

——————7——57—755 Juridiskt. Vid sistförflutna riksmöte hafva åtskilliga förändringar uti allmänna civillagen blifvit vidtagne, af hvilka de fleste äro egnade att hos affärsmän framkalla en synnerlig grad af uppmärksamhet. I främsta rummet torde häribland förtjena omnämnas: Kongl. förordningen den b:te Okt. 1848 angående aktiebolag, hvilken lag blifvit till efterlefnad gällande den 1:ste Januari innevarande år, utan att likväl afse rättsförhållanden, som dessförinnan uppkommit. Angående ifrågavarande författning, derom K. M:t till riksens ständer aflät nådig proposition, yttrade lagutskottet, till hvars granskning och yttrande berörde proposition af ständerna hänsköts, att utskottet, i likhet med Kgl. M:t, funnit, hurusom en lag för omförmäldta bolag vore af behofvet bhögt påkallad, enär dessa äro af den enskilda beskaffenhet, att de ej kunna hänföras till den art af bolag, som afses i 15 kap. handels-balken, hvilket likväl varit det enda ställe i gällande lagstiftning, som angifvit de grunder och vilkor, hvarunder bolag fingo bildas. De sednare utgöras nemligen af bestämda personer med en fortgående gemensam och personlig ansvarighet så väl inbördes som emot tredje man, hvaremot de förra, egentligen taladt, föreställas icke af personer, utan af lotter eller aktier, af hvilka hvar och en kan anses representera en bolagsman. Den gemensamma ansvarighet för bolagets förbindelser, som berörde lagrum ålägger bolagsmännen, är ej eller förenlig med grunden och syftningen af ifrågaställde bolagsföreningar. De bildas vanligen för utförande af större företag, som öfverstiga några få enskildes förmåga eller äro förenade med sådan osäkerhet i hänseende till utgången och den deraf väntade vinst, att enskilde ej vilja blottställa sig för äfventyret af betydligare förluster eller för vidsträcktare ansvarighet än för vissa bestämda belopp, som de åtaga sig att tillskjuta, Nyttan och fördelen af dessa föreningar har erfarenheten emväl bekräftat. Framkallade af en vexande industri och tilltagande associationsanda hade andra länders lagstiftare långt före detta insett nödvändigheten att betrygga deras tillvaro; och sam-ma nödvändighet var äfven för handen här ilandet, hvarest dylika föreningar så småningom bredvid lagen uppstått. Lagutskottet, som i öfrigt ansåg K. M:ts proposition innefatta sådane föreskrifter, hvilka på ett tillfredsställande sätt löste den uppgift, som tillhörde lagstiftaren, att för tillkomsten af aktiebolag och handhafvandet af dess angelägenheter stadga så beskaffade vilkor, att andra personers rätt icke äfventyrades, tillstyrkte att Kgl. M:ts högstberörde proposition måtte erhålla rikets ständers bifall, hvarefter och sedan ständerna anta