Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1849, sida 1

——————————— Insändt från Jösse härad. Det finnes väl få län inom riket, som i så väsendtlig mån lidit af den missgynnande trävarukonjunkturen, som Wermland, och isynnerhet vestra delen deraf, der allmogen icke eger någon annan binäring, än sina skogskörslor och har föga annat att till salu utbjuda, än hvad de hemta ur skogarne. Då bruksrörelsen var i flor och skogseffekter kunde med fördel afsättas, då var Wermland ett Canaans land och välmågan var då lika allmän som den nu är sällsynt. Bland de orter, der välmågan mest uppblomstrade, var, utom Bergslagen, måhända Jösse härad. Uti dess sköte uppvexte på kort tid den lilla köpingen A. Dess vackra och fördelaktiga läge inom en ort, der allmän välmåga florerade, med ett afstånd af 8, 9 å 10 mil från närmaste städer, dess belägenhet bredvid stora segelleden åt Wenern, hvarå seglationen blifvit betydligt upplifvad efter anläggandet af Seffle kanal, kunde icke annat än gifva förhoppning om att denna köping snart nog skulle uppblomstra; men styfmoderligt behandlad, lemnad utan skydd, utan tillsyn, utan organisation af samhällets angelägenheter, motverkad af länets styrelse vid hvarje försök att vinna någon fördel, att ernå en bättre samhällsordning, blef den länge ett experimentalfält för lycksökare, ett nederlagsmagazin för kringliggande ortens och närgränsande städers fattige; med ett ord en friplats, der en hvar, som icke blifvit straffad för brott, hade rätt att sig nedsätta, utan afseende på förut inflyttade innevånares protester. Icke destomindre sträfvade detta samhälle framåt — personer uppstodo, som med kraft och allvar arbetade för en förbättrad samhällsordning — handel och näringar upplifvades, rörelse och lif började visa sig öfverallt. Köpingen fick en styrelse, som väl icke med den ringa makt, den erhällit, motsvarade behofvet; men verkade i allt fall mycket godt. Inom några få år hade det lilla samhället, af egna krafter, gått betydligt framåt. 1848 års händelser, med deraf följande förmörkelser inom affärslifvet, hade ett känbart inflytande på köpingens rörelse, hvarigenom flera unga handlande dukade under och drogo andra med sig i fallet. Den lifliga rörelsen åren 45, 46 och 47, samt lättheten att erhålla kredit hade framkallat dessa unga, medellösa och oerfarne köpmän, hvilkas korta tillvaro likväl menligt inverkade på de äldres existens. För de förluster som derigenom drabbat hrr Götheborgare hafva de att tacka sig sjelfve. De hade bordt förutse, att det icke kunde bära sig för så många köpmän uti ett så litet samhälle. Om de i stället att utminutera sina varor till kreti och pleti, så inom köpingen som orten deromkring, endast förlagt sine äldre och kände kunder, så skulle dessa sednare bibehållit sig och förläggare sälja nära lika mycket, utan att förlora något. oa TEES