Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1849, sida 2

Du gråter, barn — sade den gamle rörd. — Gud välsigne dig, som gråter öfver den förvilladelv Skulle jag icke det? Jag höll så mycket utaf henne, då hon bodde hos er, farbror. v J voren ute på Lorentzberg i går? — sade gubben, ombytande samtalsämne. vJa. Och du hade roligt? -Åh ja; — jag åkte väl icke i karusellen, fastän Frans bjöd mig, men vädret var så gudomligt och så är det så vackert vid Lorentzberg, att en altid måste finna nöje der. Frans och jag sutto hela tiden på en soffa och pratade och sågo på allt folket, ända tills mamma kom och hemtade mig och då följde Frans oss hem. yDet var bra, mitt kära barn — återtog gubben. — Gå du med Frans eller med din mamma, men akta dig för sådane personers sällskap, som du icke känner. Och akta dig framför allt att lyssna till hvad unga herrar komma att hviska dig i örat.v Nu öppnades dörren och Frans inträdde. God morgon, — sade han. — Jaså, J är här, morfar. Frans, hur kommer det sig att du gått ut midt på förmiddagen? frågade gubben öfverraskad.