Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1849, sida 2

Jag har varit och lagat ett väggur hos herr Giller, — sade Frans. — Han hade skickat bud till mig. Och efter som jag var så nära tyckte jag, att jag gerna kunde springa hit på ett ögonblick och se hur det står till med er. Det var bra Frans — sade Ingeborg, — då kan du gå till fru Nauman och hämta mig silke. Nej, det hinner jag icke. Jag har mycket bråttom. Du kan ju skicka skomakarns Calle. Han springer snart. Men jag skulle bara fråga, om Ingeborg vill gå med på spektaklet i qväll på Lorentzberg, så skall jag köpa biljetter och komma hit och hemta henne.Spektaklet — utbrast den unga flickan, i det bon slog ihop händerna af glädje. — Ack hvad det vore roligt! Om jag bara fårl7 Hon får väl moster? sade Frans till modren. Nej, nej, det går aldrig an, Ingeborg får icke vänja sig vid för mycket nöjen. Åh, en enda gång, lilla mamma, sade den unga flickan, bedjande. Moster kan ju gå med också, — återtog Frans. — Gör det. Men inte har Frans råd, att bjuda oss på spektaklet. Äkh så pass råd kan man väl ha, sade Frans liksom litet förnämt.