Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1849, sida 2

Ingeborgs mor, madam Eriksson, var omkring fyrtio år gammal. Hon hade i sin ungdom varit mycket vacker och hade ännu ett ganska behagligt utseende. Alltid snyggt klädd, ren och hel ingaf hennes yttre menniska förtroende, likasom äfven hennes ansigte återspeglade en from och ädel själ. Madam Eriksson var icke Götheborgska till födseln, Hennes far hade varit klockare i en landsförsamling; hon kunde således på sätt och vis räkna sig till presterskapet, ehuru bon dock ingalunda derföre bar sitt hufvud högre. Han hade i sin ungdom erhållit en förträfflig uppfostran i religiöst och moraliskt hänseende och de dygder, dem hennes föräldrar inplantat i hennes hjerta, hade hon å sin sida lemnat i arf åt sin dotter. De voro båda gudfruktiga, arbetsamma och menniskoälskande. Ehuru fattiga delade de ofta sitt bröd med de olyckliga, som voro i en ännu nödställdare belägenhet än de sjelfva, — med ett ord: madam Eriksson och hennes dotter voro tvenne sömmerskor, hvartill hela Götheborg fåfängt skulle försökt uppställa maken. Det var på förmiddagen. Mor och dotter sutto vid hvar sin ända af bordet och arbetade. (Forts.) NN AAA