Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1849, sida 2

jemförd med det derifrån afvikande tyska bruket, något upphöjande och talande till känslan.: En ny förening har bildat sig i Flensburg. Den räknar redan 180 medlemmar, tillhörande stadens mest ansedde och aktade borgare. Ändamålet med denna förening är att vaka öfver staden Flensburgs och hertigdömet Slesvigs intressen under stilleståndet. Den har gjort till sin uppgift att städse göra regeringskommissionen uppmärksam på förefallande missbruk och rättsvidriga företag, så att regeringen i rättan tid kan lägga hinder för sådane. Föreningen skall vidare underrätta regeringen om tillståndet och sinnesstämningen i landet. Den har börjat sin verksamhet med att till regeringskommissionen ingifva en petition, hvaruti denna anmodades att sätta en gräns för de schleswigholsteinska papperspenningarnes cirkulation. — Det behöfs verkligen, att föreningar af denna beskaffenhet grundas på andra ställen i Slesvig, ty detta skulle mycket underlätta regeringskommissionens anordningar, hvilka nu träffa svåra hinder i de schleswigholsteinska embetsmännens motsträfvighet. På regeringskommissionens uppfordran att förklara sig, huruvida de vilja taga afsked eller qvarstanna på sina poster och lyda regeringskommissionen, hafva en mängd embetsmän, med öfverrätten i spetsen för sig, förklarat sig vilja fortsätta sin embetsverksamhet i öfverensstämmelse med de bestående lagarne, men förklaringen var affattad i en äkta schleswigholsteinsk anda. För öfrigt har man många exempel deruppå, att de icke åtlydt sregeringskommissionens befallningar, utom tvertom visat sig fräcka nog att vägra offentliggörandet af konungens proklamation till Slesvigarne. De schleswigbolsteinska tidningarne uppmana Slesvigs embetsmän att qvarblifva på sina poster och så mycket som måjligt söka försvåra regeringskommissionens arbete; de råda dem att icke begåra afsked, utan hellre låta afsätta sig; visserligen — mena dessa organer — fär man då nägra danskt sinnade embetsmän, men då man likväl icke kan besätta alla embeten med nya män, så blir det på detta sätt omöjligt för regeringskommissionen att förvalta landet. Ståthållareskapet, hvars verksamhet nu inskränker sig till Holstein, har uppfordrat tullstyrelsen si Rendsburg, att icke åtlyda den slesvigska regeringskommissionens befallning att insända tullinkomsterna till centralkassan i Flensburg. Rendsburg lör dock, enligt en patent af d. 18:de November 1838, under öfvertullinspektoratet för hertigdömet Slesvig. Med afseende på flaggan, har man ännu icke något bestämdt att hålla sig till. De slesvigska fartygen segla för närvarande med dansk flagg och torde äfven framdeles komma att göra det. Ett fartyg från Apenrade, som lemnade hamnen utan flagg, tvangs af ett danskt krigsskepp att hissa den danska. I Köpenhamn tillreder man en storartad fest för de hemvändande danska trupperna. FRANKRIKE. Det beter nu, att det i ministerrådet d. 29:de Augusti blifvit beslutadt att gifva kontraorder till expeditionsbären i Rom, af hvilken, enligt ett föregående beslut, en stor del skulle återvända till Frankrike. Skålet härtill är fruktan för Österrike, som nu, efter Ungerns och Venedigs besegrande samt fredens afslutande med Piemont, kastat af sig masken. Österrike har icke allenast helt och hållet skiljt sig från Frankrike, hvilket det förut låtsade understödja i dess sträfvanden för liberala institutioners införande i romerska staten, emot Kardinalernas, Spaniens och Neapels absolutistiskt-reaktionära stämplingar, utan har äfven låtit venetianska belägringskorpsen stöta till den i Kyrkostaten stående österrikiska hären, som den uppbringat till 60,000 man för att gifva eftertryck åt sina åsigter i romerska frågan. Således står nu Frankrike ensamt och isoleradt i denna fråga, men, hvad som är ännu värre, den liberala majoriteten af franska ministeren har icke sina farligaste fiender i de utländska makterna, utan i det mäktiga katolska partiet inom Frankrike, hvilket beständigt stämplar och smider ränker. Detta parti har en af sina hufvudmän, jesuiten Falloux, i sjelfva ministeren, och det förtjenar anmärkas, att denne icke deltog i ofvannämnda ministerråd. Departementalnämnderna, som hettes bestå nåstan af idel antirepublikaner, hafva icke, säsom legitimisterna hoppades, begärt revision af republikens författning; deremot hafva nära 40 bland dem påyrkat, att det af konstituerande församlingen beslutade upphäfvandet af skatten på dryckesvaror skall definitivt stadfästas. Hvad som i synnerhet förskräcker de konservative, är den hos departementalnämnderna sig tydligen yppande böjelsen att emancipera landet från hufvudstaden, som genom centraliseringsadministrationen kan göra hvad den vill, oberoende af landsorten. De konservatives ilska är i synnerhet rigtad mot ministern Dufaure, som de påstå hafva underblåst -. 2. I