Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1849, sida 2

Det finnes i Götheborgs förstäder ett slägte, förvildadt, rått, okunnigt och lastfullt. Vi hafva ofta hört sägas, att det icke gifves i hela Sverge någon påbel, så moraliskt förderfvad. så vild som den Götheborgska. Om detta är sannt, så borde det vara på tiden, att några strålar af upplysningens och menniskokärlekens ljus hunne de olyckliga i deras mörker. Man skickar missionärer, för att omvända svarta, bruna och kopparfärgade hedningar till kristendomen, och stora summor gå ur landet i och för dessa företag. Man glömmer de hvita hedningar, dem Sverge, likasom alla andra länder, förvarar i sitt eget sköte. Man glömmer dem ... och de få ostördt vandra på råhetens, lastens och brottets bana. Vilda slagsmål, gudlösa hädelser, fasansfulla orgier på krogarne höra ofta till ordningen för dagen eller natten i dessa trånga, smutsiga, illa beryktade qvarter, som till större delen äro befolkade med den lägsta dräggen af samhållet. Här bo qvinnor, som sålt sig åt vanäran, här bo afsigkomna handtverkare, som icke hafva någon annan födkrok än stöld eller tiggeri, här bo arbetare, som behandla sina hustrur och barn med tigerns grymhet, sedan de på krogen förstört hvad dagens arbete inbringat dem. (Forts.)