Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1849, sida 2

en nyttig menniska i stället för en af lasten förnedrad varelse. ... rDet är för sent, mumlade den olyckliga. A h nej... det är icke för sent. Gud är barmhertig och hans nåd räcker äfven till åt dig, om du allvarligt ångrar och bättrar dig. Hur gammal är du?Tjugutre år.0 himmel — tänkte lektorn för sig sjelf — tjugotre år . . . och redan så förderfvad!Ditt namn? fortfor han högt. vHanna.Har du icke något mer 2Den unga flickan teg. vNäväl! Har du icke något tillnamn?Jag har haft ett — sade hon — men det är nu förbi. ... Jag är icke värd att bära det längre. ... Jag nämner det icke mer. vJag skulle vilja höra din historia, arma barn — sade lektorn. — Hur har du blifvit förd till detta ytterliga elände?Jag blef förförd af en rik herre, då jag var sexton år — hviskade hon gråtande — och sedan dess ... sedan dess har jag blifvit mycket olycklig.... Hvem ver denne herrn?Jag törs icke säga det... men herrn skall få höra hur allt har gått. .. . Jag hade en bror, som jag mycket älskade och vi bodde hos vär