Nej — det törs jag icke.. Det var således någonting, som ej är rätt 7Hanna teg. Hör på, arma, olyckliga flicka — återtog Alexis med en ton, hvari det djupaste medlidande uttalade sig — det gör mig ondt om dig likasom om de fleste af dina systrar. . . . Din helsa är förstörd ... jag ser det på blekheten i din hy... du är måhända angripen af en obotlig sjukdom. Kom ihåg... grafven väntar dig. Har du någonsin betänkt, att det finnes ett lif på andra sidan ?Min Gud! Ni är prest, sade flickan med en rysning. Nå ja . . . låt så vara; ... jag är prest, om du så vill. ... Du är ännu icke förhärdad.... Säg mig, ryser du icke stundom för det lefnadssätt du för?Den unga flickans kropp skakades konvulsiviskt. ... Hon dolde ansigtet i händerna och brast i tårar. Tror ni ej att... jag är... nog olycklig ändå — snyftade hon — utan att ni på detta sätt skall behöfva lägga sten på bördan. ... Hvarför skall ni säga så?Jag vill ditt bästa, stackars barn — sade Alexis med rörande godhet. — Jag skulle vilja återskänka dig din förlorade frid, göra dig till