ten och hur kunde hon väl annat, då lyckan gifvit henne en millionär till man?Efter denna digression återgå vi till vår berättelse. Klockan hade slagit elfva och ännu hade icke Alexis förmått slita sig lös från grannskapet af det hus, som inneslöt hans förlorade brud. Dyster och tankfull vandrade han upp och ned framför porten till detsamma. Från Armidas fönster trängde ett matt ljusskimmer genom de täta sidendraperierna. Stundom syntes en skugga afteckna sig på rullgardinen. Den kom, försvann och skymtade åter fram lik en lycksalig, men gäckande drömbild. Hon har icke gått och lagt sig, — mumlade Alexis för sig sjelf; — o min Gud! måhända lider hon i detta ögonblick, liksom jag, af saknadens och längtans qval... Måbända sväfvar för henne, liksom för mig, denna gäckande dröm om en sällhet, som hade kunnat blifva vår, om icke .. om icke ödet velat annorlunda. . Alexis svepte kappan tätare kring axlarne ty nattvinden kändes kylig. Man var redan i Augusti månad. Himlen var betäckt med strödda molngrupper bland hvilka månan stundom blänkte fram.