Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1849, sida 2

ort, en man som för sin konservatism skulle vara synnerligen väl agreerad af biskopsoch prelatfraktionen och som i det hela troligen komme att blifva erkebiskop Wingårds högra hand samt något när motsvarande den bekanta de Falloux i Frankrike. Hr Nordström har dessutom redan visat, att han eger tillräcklig ärelystnad för att sannolikt ej försmå en sådan plats, om den bjudes honom. Men å andra sidan är ju hr Nordström en ifrig förfäktare af klassvalssystemet i representationsfrågan och följaktligen ingen vän af det hvilande förslaget, för hvilket regeringen intresserar sig, och huru bär det ihop? Framtiden skall visa om ryktet har något slags grund.Döden har åter beröfvat oss en af våra utmärktaste naturforskare, provincialmedikus i Gefleborgs län, R. N. O. doktor Carl Johan Hartman, som efter några veckors vistande i hufvudstaden i går afled. Genom hans förträffliga Handbok i Skandinaviens flora, som sett flera upplagor, genom Excurslons-floranx m. fl. arbeten, har han i hög grad bidragit till utbredande af botanikens studium i vårt fädernesland, likaSom han genom sitt allmänt spridda arbete Huslåkarenv i vidsträckt skala gagnat hälsosamt sjukvården, och genom sin Populära naturkunnighet gifvit en ypperlig lärobok för skolungdomen. (P. T.) — En lika ohygglig som lyckligtvis sällsynt händelse timade, berättar D.B., härstädes Måndagen den 20 Aug. En tobaksarbetare, Anders Magnus Lundström, hade nämnde dag bortgått från sin bostad, N:o 4 Vestra Qvarngränden, på Södermalm. Klockan hade då varit i till 6 på morgonen; en qvart sednare hade äfven hans hustru aflägsnat sig från hemmet, åtföljd af sina båda döttrar, Amalia och Clara, den förra tio, den sednare 6 år gammal. En enka, vid namn Maria Lilja, som bott tillsammans med Lundströms, hade då frågat, -hvart det skulle bära af så bittida, hvarpå hustrun Lundström svarat, att hon skulle tvätta åt en resande, som skulle fara sin väg, men barnen, som fått skollof, skulle gå ut för att roa sig. IIvarken Lundström, hans hustru eller barn, hade sedan dess varit synliga, men Fredagen påträffades hustruns och nästa Måndag mannens och den äldsta dotterns lik i Åhrstaviken, vid stranden till Walla hage. Det yngsta barnet är ej ännu äterfunnet och ett fullkomligt mörker hvilar öfver denna hemska tilldragelse, men efter all anledning hafva mannen och hustrun, i samråd med hvarandra, dränkt både sig sjelfva och de stackars oskyldiga barnen. Då polisförhör hölls härom i går, hade ingen af vittnena något af vigt att upplysa, med undantag af fabrikören Wilhelm Hällgren, hvilkens vittnesmål tycktes lägga i öppen dag orsaken till Lundströms och hans hustrus förtviflade handling. — Han berättade, att Lundström, som vid sin död varit 43 åa 44 år gammal, omkring 6 år varit arbetare vid hans fabrik, der han på sednare tiden gjort sig misstänkt för hustjufnad. Hr H. hade likväl ej kommit till någon bestämd visshet derom förr, än i Fredags åtta dagar sedan, då Lundströms äldsta dotter, som burit mat till fadren, vid bortgåendet, i en kruka befunnits innehafva några . fin karfvad tobak, som kostar 2 rdr 0.. Flickan, som blifvit frågad om åtkomsten deraf, hade sagt att hon, på fadrens befallning, hemtat den på en vind, der man äfven fann mera sådan undangömd. Lundström och hans hustru, som derefter tillkallades, bekände, att de, alltjemnt från sistlidne höst, hvarje vecka stulit 3 å 5 (l, hvilka de försålt på uppgifna ställen. Denna bekännelse hade de aflagt mot löfte om förlåtelse, och hr Hällgren hade ej eller, för att ej störta dem i olycka, anmält saken till poliskammaren, utan påföljande Lördag, som vanligt, gifvit Lundström sin veckoaflöning till fullt belopp. Sedan dess hade han ej hört af L. förr, än Fredagen efter hans död, då han från bonom erhållit ett bref med en mängd beskyllningar mot åtskilliga af hans fordna kamrater. Han hade slutat brefvet med att det var skrifvet med darrande hard, samt ett farväl.