körenings vackra och berömvärda sträfvanden, nemligen att de äro i hög grad förtjente af både allmän och enskild uppmuntran. Af annonser i tidningarne se vi, att föreningen anslagit hälften af behållningen för nu pågående exposision åt bärv. småbarnsskola. Detta är ett vackert och hedrande drag mera: det är en association af arbetare, som åt en inrättning, hvilken i synnerhet afser arbetsklassens nytta, delar med sig frukterna af den välvilja, hvarmed samhället omfattar dess egna bemödanden. Den ådagalägger derigenom på en gång, att den vet uppskatta dylika stiftelsers värde och att den är erkänsam för hvad samhället gör för dem, som bära dagens tunga och hetta. Man stämplar annars i allmänhet arbetarne såsom otacksamme. Vi tro, att man derutinnan, likasom i så mycket annat, feltager sig, och att detta kommer sig deraf, att man sällan eller aldrig lär känna arbetaren annorlunda, än blott såsom sådan, såsom ett medel att få det eller det verkställdt; icke såsom en medbroder, den der är mäktig af att blifva hvad man sjelf är, eller åtminstone skulle hafva kunnat blifva det, om förhållandena så gestaltat sig. Men nog härom! Då vi fattade pennan, var icke meningen att skrifva ett kapitel om arbetaren eller arbetets ära, utan helt enkelt, att i allmänhetens välvilja och åtanka innesluta den exposition af vextalster, som är att beskåda i Lorentzbergs trädgårdspaviljong, hvilket vi ock nu taga oss friheten göra. Ze Gårdagens representation på stora theatern gafs för ganska godt hus. Tvenne nya pjeser: Se, men låt bli, komedi i 3 akter, och Ett snedspräng, komedi i 2 akter, uppfördes. Herr Stjernström blef efter spektaklets slut framropad.