— — —WW——— klädde er och bosatte er der, sedan ni föregifvit för edra bekanta i staden, det ni ämnade resa I till Köpenhamn på några veckor. Genom rika skänker drog ni sedan Thildas moster på er sida; ... gumman öfvertalade sin slägting att öfvergifva den tjenst, hon innehade, för att blifva er uppasserska. Det stackars oerfarna barnet gick in derpå, ty ni lofvade att engagera henne för ett helt år och gifva henne dubbelt så stor lön, som hon hade förut. Allt gick bra. Under ett främmande namn bodde ni ett par veckor på detta ställe, troget uppassad af Thilda, I hvars unga, oerfarna hjerta ni förstått att helt och hållet tillvinna er. Ni utgaf er för en resande artist och kallade er Linder. Det faller af sig sjelf, att ni lofvade gifta er med flickan, — soch hon, obekant med verlden, trodde edra ord. Men — ni ledsnade och en vacker morgon var sartisten Linder försvunnen trån sitt hemvist och ingen visste, hvart han tagit vägen. Samma dag återkom grosshandlaren Efraimsson från Köpenhamn.v Jacob, — afbröt grosshandlaren — hvartill tjenar det att återupplifva dylika gamla minnen? Det är många år förflutna sedan dess. Men du hade rätt: det var verkligen en rasande täck flicka, den der lilla Thilda... Och tillgifven var hon... ja så, att hon kunnat gå i döden för mig. Det var skada, att jag måste lemna