—70 —— henne så snart, men jag kunde icke bjelpa det, ty mina affärer påkallade min närvaro på kontoret ... Nåväl — vet ni, hvad som blifvit af Thilda? Det angår mig icke, Jacob. Jacob återtog boken och läste: Thilda Fagerberg hade fästat sig vid min husbonde med hela den första kärlekens värma. Då han helt plötsligt försvann, hade han lemnat ett bref efter sig, hvari han underrättade den unga flickan, att affärer nödgade honom resa till Köpenhamn på några dagar. Han skulle dock snart återkomma. Thilda väntade tåligt, men af dagarne blefvo veckor, af veckorna månader och ingen älskare hördes af. I sin förtviflan beslöt hon då, att resa efter till Köpenhamn för att uppsöka honom. Hon satte sitt beslut i verket, skaffade sig plats på ett ångfartyg och anlände till den stora staden. Här ströfvade hon omkring dagarne igenom och forskade efter sin förrymde fästman. Ingen kände det namn hon uppgaf, ingen hade sett honom.... Snart ett rof för nöden och eländet, nödgades hon öfverlemna sig än åt den ene, än åt den andre... Efter ett års vistande i Danmarks hufvudstad, beredde hon sig lägenhet att återvända till Sverige. Hon återkom hit med vissnad skönhet och förstörd helsa. Hon uppsökte sitt förra hem i Masthugget. Mostern var död och ingen visste något