Schwarzburg-Sondershausen, Waldech, SchaumburgLippe, Hessen-Homburg och Ludeck. Förklaringar hafva ännu icke inkommet från Wyurtemberg, Hohenszollern-Hechingern, Hohenzollern Sigmaringen, (desse begge sistnämnde småstater skola, enligt hvad som berättas, införlifvas med Preussen och traktaten derom påstås redan vara afslutad), Lippe-Detmold, Lichtenstein och Frankfurt. Med Bayern äro underhandlingarne ännu sväfvande. Medan preussiska ministrar låta påskina, att de misströsta om tyska frågans lyckliga lösning, berättar Darmstådter-Zeitungv, enligt bref från I Frankfurt, att Österrike och Preussen blifvit ense i tyska frågan. Riksföreståndaren skall icke återvända till Frankfurt, för att sålunda låta tills vidare tillståndet öfvergå i ett bestämdt och fast statsskick. Preussen uppger separatriksdagen; Österrike samtycker till ett folkhus; riksförsamlingen för hela Tyskland skulle mötas i Frankfurt, dock näppeligen före vinterns början, och då komme tyska riksförfattningen, sådan den antogs vid första läsningen, att föreliggas henne till basis för den definitiva grundlagen, som skulle uppgöras i samråd med regeringarne. Första kammaren har antagit ett -vigtigt andragande, som, framstäldt af Camphausen i samråd med ministrarne, går ut derpå, att regeringen löses från den henne i grundlagen af d. 5:te Dec. ålagda förbindelse att till sanktion förelägga preussiska kamrarne den riksförfattning för Tyskland, som kommer att fastställas vid tyska riksdagen. UNGERN. Franska bladet Sycle vill hafva reda på en not från Palmerston till Wienerkabinettet af den 11 Augusti, hvari han i mycket energiska uttryck fordrar, att de ungerska angelägenheterna skola ordnas på underhandlingarnes väg. För att icke såra den kejserliga regeringens stolthet, hade han tillika, heter det, erbjudit sig att förmå Kossuth att abdikera och bekläda Görgey med diktaturen. Men isynnerhet fordrar lorden, att österrikiska regeringen måtte uppböra att såra alla civiliserade nationers känslor genom det sätt, hvarpå den förde kriget. Tillika försäkrar den engelska premierministern, att England icke skall tåla något angrepp på Turkiet. Till slut antyder Palmerston, att det förfarande, påfliga regeringen iakttager i Rom, lätteligen kunde föranleda nya vanskligheter i Italien. SARDINIEN. Deputerade kammaren har den 18 Aug., efter häftiga debatter, samtyckt till upptagandet af ett lån på 75 millioner Lire till betäckande af krigsomkostnaderne åt Österrike. Den 19 framlades fredsvilkoren. De väsendtligaste bestämmelserna äro följande: Alla före den 1 Mars 1848 emellan Österrike och Sardinien bestående fördrag och öfverenskommelser förnyas och stadfästas. Gränsorna förblifva desamma som före krigets utbrott. Konungen af Sardinien afsäger sig för sig och sina efterkommande alla rättigheter till det österrikiska Italien, dem dock oberäknade som beståndande traktater tillerkänna honom till Piacenza. Af de Österrike såsom ersättning för krigskostnaderne tillerkända 75 millioner Lire skola 15 millioner betalas genast, och resten i terminer med 2 månaders mellanrum, 6 millioner årgången. Tullförhållandena regleras, och en bandelstraktat betingas. Parma och Modena inbjudas som sjelfständiga stater att tillträda fredstraktaten. Amnestien för Lombarderne är icke I upptagen i fredsvilkoren, men den har förut blifvit gifven genom en proklamation af Radetzky. d — i: 0