———— ——5—67 Det var under en resa, — fortfor Jacob — Som ni och jag företogo i Westergöthland. En afton inträffade ett åskväder, hästarne blefvo rädda och skenade. Vagnen stjelpte och ni fick ert ben vridet ur led. I en bondgård, som låg ett stycke in i skogen, mottog man oss gästfritt och välvilligt. En ung, vacker flicka, enda barnet till värden i huset, vårdade er med omsorg och deltagande. Denna flicka var Hilda Arvid son. Ni var då ännu ung och såg bra ut. Fadrens gästfrihet och dotterns omvårdnad lönade ni dermed, att ni förledde det stackars barnet. Jag minnes så vil: det var i synnerhet skänken af en präktig kedja med ett vidhängande kors, som helt och hållet tillvann er hennes hjerta. Efter några dagar lemnade ni stället, utan att den hederlige värden ens efterfrågat ert namn och utan att hans dotter visste något annat än ert förnamn... Ni har sedan dess icke hört talas om denna familj?Nej — det har jag icke.Men jag har gjort mig underrättad om dem — återtog Jacob — och här är hvad jag fått veta. Han började nu läsa ur boken: (Forts.) 0A —