Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1849, sida 3

Grosshandlaren hade nyss återkommit från sin utslykt till Lorentzberg. Han brukade hvarje Söndagsafton företaga en dylik, för att söka nya offer bland den skara af unga qvinnor, som hvimlade derstädes. Men grosshandlaren ville icke hafva någon, som förut tillhört en annan. ... Nej, han ville vara den förste och i följd häraf voro hans företag ofta förenade med mycken möda och besvär. ... Men han hade en talisman, den han begagnade, och som sällan slog honom felt och denna talisman var — penningen. Såsom en af de rikaste grossörer i Sverige, tyckte han sig hafva råd, att bryta blommor, som ännu ingen annan vidrört. Han sökte och forskade derföre med mycken uppmärksamhet efter sådane, hvilka dock i Götheborg börja blifva allt mer och mer sällsynta. ... Men grosshandlaren hade i detta afseende det finaste väderkorn.... Vid första ögonkastet på en ung flicka kunde han bestämdt se, om hon redan fallit, eller ej. I förra fallet brydde han sig ej om henne, men i det sedlare lade han genast ut sina nät, i händelse hon föll honom på läppen, och det hände honom nästan aldrig, att han misslyckades. Grosshandlare Efraimsson var sålunda en förförare af första rangen. Hans guld gjorde ungdomen och skönheten till hans offer.