Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1849, sida 3

nom, man beundrade honom, och man märkte ej de små snedsprång mot moralen, som han tillät sig. Och det var ju så naturligt. . . . Hvad angick det också den rika, den eleganta, den förnäma verlden, att ett par dussin olyckliga qvinnor ströko omkring på gatorna, förbannande den rike mannen, som varit första orsaken till deras elände. .. . Hvad frågade verlden efter, att friden och glädjen blifvit störda i några fattiga handtverksfamiljer ... att en far eller en mor gret blodiga tårar öfver ett förvilladt barn, eller att fängelset måhända inneslöt en och annan, som från lastens bana blifvit förd in på den närbelägna brottets? ... IIlvad angick det verlden ... den eleganta, bildade, väl uppfostrade verlden. ... De olyckligas förbannelser trängde ju icke till dess öron . i sina präktiga förmak, på de gungande sofforna sträckte sig makligt ooh bekymmerslöst, och om grosshandlaren utgjorde samtalsämnet, så prisades med en mun bans gästfrihet, hans ståtliga soupåer, hans välgörenhet, hans förträffliga karakter och Gud vet allt hvad. ... Sådan var den man, till hvilken vi nu nödgas införa läsaren samma afton, som de ofvan skildrade uppträden förefallit. Ä