Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1849, sida 2

bandlaren aldrig begagnar denna ingång, utan går antingen genom stora inkörsporten, eller genom bakporten från gränden.God natt Alexis — hviskade Armida i det hon räckte handen åt lektorn. — Tack för godt sällskap.... Dörren tillslöbts. Den unge mannen stod ensam qvar på gatan och lyssnade till ljudet af Armidas steg i trapporna. rO min Gud! — mumlade han, i det han slog sig för pannan; — hvad har jag icke förlorat! ... Femte Kapitlet. Grosshandlaren Efraimsson var dock redan hemkommen, ehuru Armidas kammarjungfru icke visste det. Grosshandlaren frågade nemligen nu för tiden icke det ringaste efter sin unga hustru, med hvilken han dock gift sig för blott trenne år sedan och hvilken han på den tiden trott sig älska med passion. Han besökte henne ytterst sällan och emedan han kände hennes förträffliga karakter, så behöfde han icke ens spionera på henne. Han var öfvertygad om, att hon aldrig skulle svika sina pligter och han tillät henne