Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1849, sida 2

——— —— ——————— derföre att i sin egen våning mottaga hvilka personer hon bebagade. Sedan grosshandlare Efraimsson, som några år förut blifvit enkling, understödd af sitt guld, vunnit den unga och sköna, men fattiga Armidas hand, ledsnade han snart vid henne, bemötte henne med likgiltighet och köld och öfverlemnade henne slutligen helt och hållet åt sig sjelf. Den unga frun, som af tvång ingått denna förbindelse, och hvars hjerta redan från barndomen varit fästadt vid en annan, bade dock föresatt sig att modigt bära sitt öde, att strängt uppfylla sina pligter och bemöda sig om att vinna sin mans tillgifvenhet och trohet. Härvid strandade dock hennes försök. Grosshandlaren var af en alltför sjelfvisk, alltför låg, mörk och kall natur, för att kunna uppvärmas och förädlas af den milda och oskuldsfulla, ehuru i djupet af sitt hjerta lidande, makan. Sedan han vunnit sitt mål, bekymrade han sig icke om henne på annat sätt än att ban anslog en årlig summa till hennes underhåll. ... Alla hennes försök att återföra bonom till känslan af sina pligter afvisades med hån och förakt... och djupt sårad drog sig slutligen Armida tillbaka, med föresats att icke mera utsätta sig för detta kränkande bemötande. Och grosshandlaren, som hade många synder att ångra, störtade sig ständigt i nya utsväfnin