Den vackra Masthuggsslickan. Berättelse af Herman Bjursten. (Forts. fr. N:o 202.) Hvad ämnar ni göra herre? sade han. Ah — lektor Alm! — mumlade den druckne; jag ber tusen gånger om förlåtelse ... jag såg ej, att det var ni. ... Sådan liten skälm ni är, herr lektor! ... Och jag som trodde att ni aldrig var ute på slika äfventyr. ... Jo, jo... i det tystaste vattnet.... Philip, — ropade kamraterna i det de omringade honom och ryckte honom med sig; — hvad tusan bar du med herrskapet att göra? Kom bara lPhilip följde, ehuru ogerna och Armida hörde honom yttra: Det der var säkert någon finare dam, men jag ger henne f-n... Kom gubbar! .. De unga männen aftägsnade sig. Låt oss sätta oss, Alexis, — mumlade Armida, då de åter voro ensamma; — förskräckelsen har alldeles förlamat mig. ... Aldrig begitver jag mig mer ut på dylika äfventyr.