II. Pesth den 26:de Iuni 1849. I detta ögonblick bekommer jag ert bref, dateradt Klausenburg, den 23:dje Juni. De nyheter, det innehöll om den ryska invasionen i Siebenbiärgen, kände jag redan. Öfverste Kiss död i Kronstadt har djupt smärtat mig. Jag inser, att herr fältmarskalklöjtnanten beklagligtvis för närvarande icke kan lemna Siebenbirgen, för att komma till banatet. Dock är äfven der faran ganska stor, såsom olyckligtvis öfverallt. — Nu komma våra värsta dagar. Måtte Gud välsigna våra ansträngningar ; vi behöfva i sanning hans välsignelse. I banatet råda eviga tvistigheter mellan de kommenderande. Och dock måste ordning, harmoni och enighet herrska; annars äro vi förlorade. För Bacz-banatet hafva vi träffat följande dispositioner (enär herr f.-m.-löjtnanten icke personligen kan komma dit): Der stå 3 armåekorpser. 1. Den f. d. Veczeyska, nu kommenderad af Guyon; 2. Baczerkorpsen (f. d. Perczelska) nu förd af Toth. 3. Banssyska korpsen, som ni ditbeordrat. Öfverste kommenderande öfver alla i Baczbanatet befintliga korpser och divisioner är generallöjtnant Vetter. Andra tvistigheter har jag redan bilagt, men öfverste Banssy åberopar sig på er order att ingen annan lyda än er eller general Perczel. Jag har redan gifvit honom nödig föreskrift, efter hvilken han har att rätta sig, men jag beder er h:r f.-m.löjtnant att äfven å er sida gifva de från er arme ditdetascherade befälhafvarne den instruktion, att de, sålänge de operera afskildt från er armå, skola anse den för sin förman, som regeringen dertill bestämmer; denne är för närvarande f.-m.-läöjtnant Vetter, enär herr f.-m.-låjtnanten nu är förhindrad att i egen person komma. Men jag måste öppet och upprigtigt uttala min öfvertygelse, att fosterlandet är räddadt, om vi koncentrera — och hastigt koncentrera — våra krafter, men att det är förloradt, om vi icke kunna det. i) Med blödande hjerta, men af innerlig öfvertygelse måste jag säga, att jag, om det sker snart, är beredd att uppgifva hela provinser, ja 3 af hela landet, för att se våra krafter bastigt koncentrerade. Ty då slå vi fienden, och är fienden slagen, så falla de förlorade provinserna af sig sjelfva tillbaka i våra händer; men är hufvudmakten sprängd, går nationen sin politiska undergång till mötes, så hjelpa oss provinserna till ingenting. Derför vore det min önskan, att ni med hela er styrka förenar er med de öfriga korpserna och öfvertager öfverkommandot. Då slå vi tour d tour alla våra fiender och eröfra verldens frihet. Om detta icke kan ske, så befarar jag, att en katastrof inom 14 dagar inträffar. Imellertid skall jag försvara landet till sista man. Nu kallar jag hela Ungerns folk under vapen. Till Grosswardein har order anländt att, såsom jag lofvade er, de 2 batterier, som denna och nästa vecka komma att utrustas, genast skola afsändas till er. Om de böra vara ridande eller fot-batterier, vet jag icke, men hellre ett fotbatteri i dag, än ett ridande om 2 veckor, — ty hvem vet, huru länge Grosswardein blir vårt. Jag ber er att gifva banatertrupperna instruktioner angående generallöjtnant Vetters öfverkommando — det är högst nödvändigt, annars blir det ett evigt virrvarr. Pesth, d. 28:de Juni. L. Kossuth, guvernör. IT. Guvernören till f.m.-Ibjinant Bem. Jag får som hastigast underrätta, att den träffning, som i går lefvererades vid Raab, utfallit illa för oss; våra trupper måste utrymma Raab. Desto mer trängande framträder nu nödvändigheten, att ni, herr f.-m.-löjtnant, och edra tappra trupper här förenen er med oss; hafva vi hastigt nog verkställt denna förening, så är fosterlandet riddadt. Budapesth, d. 29:de Juni 1849. Kossuth, guvernör. A —