Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1849, sida 1

, som önska Tidningen sig tillburen, ersätta kringbärat varit, eller med honom öfverenskommas kan. CANONES AHAAni — sträckt vapen. Tidningen -Soldatenfreund säger: Furst Paskievitsch är i Grosswardein och Ridiger i Vilagos. Den afväpnade (?) magyariska hären kamperar i ett läger (hvar?). Fälttygmästaren Haynau står vid Temesvar, der äfven Jellachich utan svärdslag har inträffat. Jag frågar nu enhvar, som har något begrepp om militäriska förhållanden: om insurgentarmåen den 13:de sträckt vapen, skulle då ännu den 18:de alla emot densamma stående korpser förblifvit i sina förra ställningar? Skulle man icke genast efter afväpningen truppvis eskorterat den fångna hären ur landet och sedan med förenade krafter kastat sig på den ännu till motstånd beredda resten af magyariska armåen i Siebenbirgen? Det är klart: man har lärt att respektera det ungerska svärdet och vill icke bringa det till en förtviflad kamp. Detta är en klokhet, hvars humana sida man minst skulle trott sig finna i lägren vid Grosswardein och Temeswar. Icke desto mindre har det sin rigtighet med denna klokhet och telegrafdepeschen at den 17:de torde med skäl kunna reducera sig derhän, att Görgey ingalunda gifvit sig på nåd och onåd, utan blott ville gifva sig på vissa vilkor, vilkor, som äro alldeles detsamma som pacifikation, och om hvilka den djerfva hordanföraren nu kanske personligen skall underhandla. Emellertid heter det nu, att Dembinski ingalunda befinner sig i Turkiet med Kossuth och Bem, utan tvertom står med resten af trupperna — omkring 30, 00 0-man i Orsowa, för att våga det sista och yttersta. Om Kossuth berättar er här utkommande tidning, att han blifvit fängslad i Turkiet och utlemnad. (?) Enligt privatunderrättelser har han erhålllt pass till England. — I Pressburg har en kungörelse utkommit, som tillhåller allmänheten att ovilkorligt rätta sig efter gendarmernas anordningar; i slutet af densamma heter det: gendarmerna hafva rättighet att på stället nedgöra enhvar, som antastur dem. — Krigsministern befinner sig vid Komorn i Acz hos cerneringskommendanten baron Czorich och har uppfordrat fästningen, i mycket bestämda ordalag, å la fader Welden, att gifva sig. Det oaktadt är vägen mellan Raab och Pest ännu icke fria. Från Pressburg skrifves under den 20:de Augusti: Schitt, såväl som Waaglinien, är helt och hållet utrymd af Magyarerna, och de kejserliga truppernas belägringsrayon ryckt ganska nära fästningen Komorn. I närheten af sjelfva fästningen är det fullkomligt lugnt. Den svarta fanan svajar ännu bredvid den hvita på dess tinnar. Posten från Raab har uteblifvit. Såsom ett bevis på de ungerska husarernas djerfhet kan anföras följande: den 4:de dennes infann sig en liten afdelning husarer i Szerdahely, der de rumlade och gjorde sig en glad stund, under sång och dryckjom; ett detaschement Uhlaner beordrades dit från Pressburg; men hnsarerna lemnade icke byn förrän ublanerna vål inryckt der från ena sidan, då de redo bort åt motsatt håll. Dagen derpå voro husarerna i Bös, der de åter slogo sig ned vid ett glas vin; men de kejserliga trupperna voro dem i hålarne utan att de anade det; de blefvo öfverrumplade och 16 man tillfångatagne. Nedanstående bref, som Kossuth i Juni månad skref till Bem, och hvilka efter slagtningen vid Schåssburg tillika med Bems ekipage föllo i ryssarnes händer, gifva en intressant öfverblick öfver dåvarande ställning i det inre Ungern, på samma gång som de visa Kossuths utomordentliga organisationsförmåga: I. Guvernören till fältmarskalklöjmant Bem. Herr fältmarskalklöjtnant! Görgeyska armekorpsen, hotad af en stor öfvermakt, har utan I strid kommit tillbaka till Miscolez. Anförarne våga icke inlåta sig i någon strid, af fruktan att sprängas och upprifvas af det fiendtliga, 18,000 man starka, kavalleriet. Deras fixa id är att vilja förena sig med vår hufvudstyrka; de betänka icke, att dej härigenom, skaffa oss den ryska öfvermakten på halsen, så att vi icke få tid att rigta ett hufvudslag emot Österrike, utan råka mellan tvenne eldar. i Jag underrättar er härom, herr fältmarskalklöjtnant, i den fasta öfvertygelsen, att vi kunna räddas blott genom en skyndsam koncentrering af aila våra krafter, som då skola ställas under ert öfverkommando. Utom detta hafva vi den ryska hufvudhären inom en vecka i Pest och, hvad som är ännu värre, vi hafva den i ryggen på vår hufvudstyrka. Vi skola göra hvad som är möjligt. Jag längtar efter underrättelse från er. Pesth den 28:de Juni 1840. Kossuth, guvernör.