Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1849, sida 2

II godas tjenst, som i tysthet svuro, att försaka sig sselfva och bära försakelsens kors med tålamod.... I Fjerde Kapitlet. Och nu... låt oss gå hem— sade Armida i i det hon åter drog slöjan för det sköna anletet. Den unge mannen steg upp och bjöd henne sin arm. De gingo tysta och tankfalla genom de dunkla allerna, utan att blifva uppehållna af något äfventyr. Här och der syntes ännu några grupper, som glömt sig qvar efter de andra. På restaurationen, genom hvilken de måste passera, voro rummen ännu icke utrymda af gåsterna, men de kommo dock lyckligt derigenom, utan att blifva bemärkta. Snart hade de hunnit in i den vackra allgen, som längs landsvägen leder till staden. På bänkarne mellan träden syntes här och der åtskilliga af dessa olyckliga qvinnor, som under nätterna stryka omkring på gatorna, för att sälja sina behag åt den förstkommande. En och annan, som redan uppsökt sig en älskare för aftonen, vandrade