Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1849, sida 2

ty, Alexis, det strider mot min pligt, a att besna till ord, sådane, som du nyss talade. ... Förlåt mig Armida ... förlåt mig du rena, oskuldsfulla, . . . jag var vansinnig . . .jag tänkte ej mera på hvad jag sade. ... Passionen förblindade mig för ett ögonb.ick.... Jag är nu lugn, kall och sansad. Du skall ej af mig mera få höra något, som sårar dig. ..: Jag skall vara din vän, din bror... ingenting vidare. ... Jag tackar dig, — återtog den unga qvinnan med en röst så ljuf som vindens hviskning i löfven; — vi skola då ej behöfva skiljas . .. vi skola se hvarandra stundom . .. och du, som är så lärd, så snillrik och upplyst, du skall stödja den svaga, då hon vacklar... du skall bilda hennes själ och göra den ädel, ren och ljus, som din egen. ... Lofvar du mig det 2Den unge mannen knäböjde, öfverväldigad af rörelse, för hennes fötter. ... Hon kastade slöjan tillbaka, böjde sig ned och tryckte en systerlig kyss på hans panna. Qvällens skuggor hade inbrutit ... allt var iyst i parken, sorlet af folkmassan störde ej mera aftonens frid;. .. den hade så småningom skingrat sig. ... Det muntra hvimlet hade upphört. Men i den tysta grottan slöts i detta ögonblick ett heligt förbund. . .. Det var tvenne ädla hjertan, som ighigde sig åt dygden, åt det Av