Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1849, sida 1

kommer att ångra dig.... Den unge herrn är en förförare , . . han vill endast ditt förderf.... Akta dig... Han vill ge mig en schawl och låta mig gå på spektaklet— sade flickan. Ja — men för hvad pris? ... Du vet det icke, stackars barn ... du anar det icke.. Så — prata nu inga dumheter — sade fliekan, som tycktes vara ungefär af samma ålder som Ingeborg. — Sköt han sig sjelf och låt mig gå. Hon slet sig lös och ilade med snabba steg I derifrån. O min Gud — mumlade Frans — hon är förlorad, det arma barnet. — O, den bjertlöse uslingen! Jag känner honom... .? Hvad hade du att säga den unga flickan? — — — — frågade Ingeborg med lätt oro. — Kände du henne?-Nej Ingeborg ... men jag sökte rädda henne, och jag misslyckades. Rädda henne? ... Från hvad 2 Lika godt, — mumlade Frans halft för sig sjelf; — hon skall falla .. falla såsom tusende före henne gjort och tusende efter henne skola göra . . . och det för en son till den man, som förledde min syster ... min stackars oskyldiga syster.o