detta muntra och stormande lif, att på nära håll skåda det i de håliga ögonen och de bleka, infallna kinderna. På dess panna stär inbrändt med outplånliga drag dessa ord: elände, förtviflan, prostitution och förbannelse... Af de hundratals damer ur de lägre klasserna, som hvimlade kring karusellen, funnos måhända knappt tio, som icke redan fallit offer för förförelsen eller nöden. Här stod i skygd af aftonens tilltagande skuggor vune jille entretenue, och hviskade förtroligt med sin elegante älskare, der åter ströko hungriga glädjeflickor omkring, för att söka kunder bland halfrusiga sjömän eller gesäller, sedan de redan sjunkit nog djupt, att icke våga höja sin blick till någon ur vherre-klassen. Och de unga eleganterna, lättsinniga och frivola, uppgjorde affärer på detta lastens marknadstorg, der, liksom på alla andra, den mestbjudande blef herre öfver de vackraste varorna. ... O, hvilken vanärande handel, hvilket djup af barbari på civilisationens grund! Är icke denna marknad ett ondt, som borde motarbetas, likaväl som slafmarknaden i söder! ... Och skall ingen filanthropi kunna, om ej tillintetgöra, dock hämma det onda, som hotar att dränka massorna i en ny syndaflod. Men förgäfves! .. Man ler blott och skämtar och man aktar sig att kasta sin blick innanför det glänsande skalet af ett sådant folknöje, som det ifrågavarande, ... Det är ju naturligt...