Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1849, sida 2

———— — — Theodor kastade ett hvitt pulver, som han upptog ur fickan, i ett glas, som stod på bordet. ... Derpå fyllde han glaset med vatten, omrörde pulfret, förde det derefter till sina läppar och tömde det till sista dropban.... vJag vill icke dö af gift — sade Svanhilda. — Denna är bättre. Hon upptog en dolk, som hon haft gömd i barmen. Han är hvass — sade hon. — Han biter lika skarpt, som Cleopatras ormar. ... Din pensel Theodor!, Theodor slog olja på färgerna och blandade dem, . .Derpå doppade han sin pensel. Med döden i ådrorna skall jag måla dödens bild — sade han. — Bort med de fordna dragen ! v Han förde penseln till duken i samma ögonblick som Svanhilda stötte dolken —i sitt hjerta. Det blef en herrlig . .. en odödlig bild ...Och konsten och kärleken ... dessa evigt stridande flammor. .. sammangjöto sig — i döden! ... Hårda bädd, hulda bädd! ... huru ljufligt att dö i ditt sköt!, hviskade Theodor med bleka läppar, kastade penseln långt ifrån sig och sjönk döende ned mot brudens blodiga barm. . .. I detta ögonblick uppslogos dörrarne ... och en skara af bröllopsgäster instörtade. ... De blefvo stående, förstenade af förskräckelse... Slut. sAZH:3Ann. RI