Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1849, sida 2

traktade Svanhilda med medlidande, men många af de unga giftaslystna flickorna afundades henne, vid tanken på det stora säteriet Brovik, hvars herrskarinns hon skulle blifva. Grefvinnan Xxenhjelm, hvars stoltaste förhoppningar genom denna förbindelse realiserades, gick hög och rak som en drottning genom den lysande skaran och hade för hvar och en af de lyckönskande ett nådigt småleende. Min Gud — hvad bruden är blek! — hviskade en ung vacker flicka till sin granne — och hvad hennes hjerta slår oroligt, ... Man kan se det utanpå brudklädningen. ... Är det af sällhet ... eller af förtviflan 2 vSä du talar! — sade den andra med en axelryckning. — Det vore just att vara förtviflad öfver, En grefve, som eger en million! Men som är dum som en stockfisk. vNå hvad betyder det — återtog den andra. — Han får desto mindre att säga i huset, ty man beherrskar alltid lättare en enfaldig karl än en slug. Nå men märker du då icke den nådiga svärmodren, hur hon kråmar sig. ... Tror du att hon släpper väldet? ... Nehej! var säker att Svanhilda får kuscha för den högmodiga damen med mustascher, fastän hon smilar vänligt åt sonhustrun i dag, ... Usch... jag ville icke vara i brndens ställe !s vObserverade du, Amalia — hviskade en tredje flicka, som sillade sig till de öfriga — att bruden var den, som först vände sig om under ceremonien.... Hon kommer sålunda att dö först. Bah — hvad är det för skrock? Sådant tror jag icke på.