Dessa ekar bilda i förening med några andra träd en grotta. Dit kommer i morgon afton vid denna tiden ett alldeles ensamt fruntimmer. Ni skall passa på här och då ni får höra musik från grottan — ty detta fruntimmer har en harpa med sig, på hvilken hon spelar — så skyndar ni fram, binder en duk för munnen på henne och fören ned henne i båten. Är det då så säkert, att hon är alldeles ensam? frågade den af roddarne, som kamraten titulerat med namnet Pelle. Ganska säkert. ... Hon låter visserligen sin kammarjungfru medfölja med harpan, men aflägsnar henne genast, för att få vara alldeles ostörd. Stället är, som ni ser, beläget ett godt stycke från byggningen, hvarest dessutom ingen vet utaf, att den unga flickan gått ut, med undantag af kammarjungfrun, hvilken är vand vid, att hennes fröken stundom är borta halfva nätterna. Om ni ären försigtiga, så kunnen ni ej löpa någon fara, ty äfven om flickan skulle få tillfälle att uppgifva ett par rop, innan ni fått sätta munlåset på henne, så skall ingen höra det, förutsatt nemligen att elfven är lika fri från fartyg som i afton. — Nåväl! hvad säger ni om förslaget?rDet låter höra sig. ... Men ännu en sak: — skall ni sjelf följa med oss ut till Gripen 2