(polisbetjenter) ska vara fan så knifviga, om de skola få tag i oss ännu engång. ... Vi hafva förr fört förbudet gods, utan att blifva upptäckta. De begge lurendrejarne — ty detta var deras yrke — tystnade för ett ögonblick. ... Theodor kröp försigtigt ännu några steg närmare, ty hvad han hittills hört ingaf honom ett helt naturligt begär, att vilja höra ännu mer. I detta ögonblick nådde en gill hvissling från höjden ofvanför stranden de båda båtförarnes öron. Den ena af dem reste sig upp och svarade med ett lika beskaffadt ljud, .. . och inom få minuter såg Theodor en man nedklättra från klipporna, bryta igenom buskarne och träden på några få stegs afstånd från den plats, der han sjelf låg dold, och hoppa in i båten, som låg tätt utmed de lummiga alarne. Utan att sjelf blifva sedd kunde Theodor tydligt se och höra allt hvad som passerade. Den nykomne personen var insvept i en kappa, hvars uppslagna krage i förening med den djupt nedtryckta hatten till större delen dolde hans ansigte. Theodor kunde dock lätt se, att denne person tillhörde de bättre klasserna. Finnes någon i grannskapet, som kan höra oss? frågade herrn i kappan med låg röst, i det han satte sig ned på kanten af båten.