den Fransyska romanlitteraturen silantropien tagit öfverhanden till föga fromma för konsten. .... Männe då icke äfven måleriet kan komma att lida genom tendenser, fastän dessa äro af en mera enskildt natur och sastän de ingalunda söka sitt uttryck i sjelfva konstverket? Eller med andra ord: Månne icke målaren, likaväl som skalden, måste verka fritt och utan serskilda intressen, så framt han vill lyckas 2Bah — sade Emanuel gäspande — sluta upp med detta tråkiga samtal och låt oss gå hem igen. ... Jag känner en rasande hunger och vi böra böra skynda oss innan källrarne stängas.Emanuel har rätt — sade Clas leende. — — Han slår alltid hufvudet på spiken, huru prosaisk han än effekterar att vara. Gån dåx — sade Theodor. IIvad! följer du ej med?Jag är alls icke hungrig och vill iännu en stund njuta af den herrliga aftonen och Augustimånan. Gån ni till Prins Carl... Jag kommer efter om en halftimma.Pass på — sade Clas — om icke Theodor har aftalat ett rendez-vous med fröken Svanhilda! I denna händelse, Emanuel, är det vår skyldighet att lemna honom i fred. Det vore ju synd,