lagalands, — arbrot Theodor lifligt — åtminstone ej den konstart, som jag bemödat mig att utöfva.... Utan tvifvel gifvas naturimitatörer... och deras genre tillhör uteslutande sinneverlden.... Men det är en lgro konstart . man kallar den porträttmåleriet. ... Men vi, som sjelfva måste skapa, begagna de sinnliga föremålen, dem vi afteckna, blott som vehiklar för de högre iderna. ... Ett sådant konstverk måste vara skapadt blott för sin egen, eller med andra ord för det skönas skull. ... Biafsigter, tendenser få icke förefinnas ... ty de äro stridande mot det sesthetiska. ... De kunna verka mycket godt i det praktiska, det sociala lifvet — det medgifves — så framt de äro sedliga, .... men den högre konstarten erkänner den dock icke såsom sina. . .. Den förskjuter dem ... och det med rätta.Dessa reflexioner — anmärkte Clas — tyckes mig vara rigtade mer mot den nyromantiska skolan i Frankrike, än emot någon viss genre inom målarkonsten om hvilken här är fråga.Det är sannt — svarade Theodor — att de inom den egentliga poesien förnämligast hafva sin tillämpning, — men man kan dock påstå att de allmänna reglor, som gilla för en af de sköna konsterna, gälla äfven, med vissa modifikationer, för de öfriga. Så har till exempel inom