A— — 2—— — konstnärs hjerta, utan att på samma gång försvaga hans fantasies eld. ... Dessa båda lågor — den sinnliga kärlekens och den öfverjordiska kon. stens — äro fiender till hvarandra ... låta ick sammansmälta sig förr, än kärleken förlorar si sinnliga natur, . .. blir öfverjordisk ... d. v. s först bortom tiden. ... En häftig, en lågandt passion, sådan som kirleken är, måste ju alltic inverka störande på själen, hvilken, om den skal skapa något stort, måste vara klar och harmonisk. ... Derföre har jag ock misslyckats i min tafla, den döende Cleopatra, ty min kärlek för modellen hade öfvergått till sinnlig, till brännande passion. .. . Hade jag, såsom du säger, älskat henne endast med en konstnärs låga... såsom ett i materien öfvergånget ideal, så skulle jag måhända hafva lyckats. ... Hon skulle då varit min. ...Men som jag sagt: hennes retande skön het berusade mina sinnen och under intrycket häraf förfelade jag id6en, för att blott teckna ilskarinnan. . . . Det var ett ögonblick utaf svaghet, ... en svaghet, åt hvilken jag icke trodde äitt jag skulle vara hemfallen ... hvilken jag, i mitt blinda, konstnärshögmod belog såsom en )Drimlighet.... Besynnerligt! — anmärkte Clas; — men äfren konsten är ju i viss mån sinnlig och jag ycker derföre....