Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1849, sida 1

I te postkontor. talas med 2 sk. banco stycket, och 5 I kontor, dels å utdelningsställena och dels orde vara färdiga, röjde sig genast fakultetens tora ovild, i thy att den förunnade herr C. öfer atta månader, då deremot herr J. hugnades ned endast fem. Men det var icke nog härmed: herr Cederchiölds fatalier lupo tillända, utan att hans afvandling visade sig; han hade förgäsves vändt ig till kanslers-embetet med begäran om ytterigare prolongation. Då fann sig filos. fakulteten föranlåten, att af egen makt och myndighet, i strid mot gällande lagar och författningar, förunna herr C. den af kanslers-embetet vägrade prolongationen, hvilken utsträcktes ända till Tio (såger 10) månader utöfver den först bestämda tiden. UHerr C. hade således erhållit 13 månaders länore tid än herr J. för utredande af sitt ämne. Se här det första profvet på fakultetens rättvisa! Herr Janzons afhandling hade imellertid i laga tid blifvit tryckt, anslagen på Tabula nigra och bland professorerne utdelad. Men som dessa tycktes hysa en stor motvilja för att till granskning och bedömande upptaga de deri framställda btag vetenskapliga åsigter, så försökte de ännu ett sätt att blifva den besvärlige sökanden qvitt. De förklarade nemligen, att en olaglighet föI rekommit vid disputationens anslående på taflan, i thy att icke hela afhandlingen, utan endast titelbladet jemte en mindre del af skriften, blifvit ditfästad. På grud häraf sökte herrar Brunius och Ek att räfra ned hela herr J:s afhandling, oaktadt de väl visste, att de akademiska konstitutionerna icke ens tillåta någon, eho det vara må, att genomlisa annat än titelbladet på de vid tabula nigra anslagna afhandlingarne, och att det således naturligtvis är af föga vigt, huru stor eller liten del, som anslås, endast titeln, hrilken är det enda som får läsas, förefinnes. Försöket misslyckades imedlertid totalt, ty herrar Brunius, Ek och deras medhjelpare fingo den obehagliga upplysningen, att det icke var speciminanten, utan rektorsembetet sjelft, som hade att ansvara för Tabula nigra, och att i händelse någon olaglighet blifvit begången vid disputationens anslående, så hade fakulteten endast att hålla sig till samma rektorsembete. Den nedrifsnaafhandlingen måste sålunda återigen uppsättas, och fakultetens medlemmar tvungos att se sig om efter något nytt medel att blifva befriade från herr J. och hans besvärliga I specimen. Då herr Janzon nu begärde sakultetsopponent till sin afhandlings granskning, vägrade fakulteI ten helt enkelt att tillförordna en sådan och att erkänna densamma såsom specimen för den lagligen sökta adjunkturen. Såsom skäl anfördes, att adjunkturen vore att återigen förklara ledig, emedan herr Janzons medsökande försutit sina fatalier och det underdåniga förslaget således ej I kunde blifva komplett. — Herr J. nödgades återigen vända sig till kanslers-embetet, för att anföra besvär öfver detta orimliga fakultets-beslut, och äfven nu erhöll han rättvisa. Fakulteten förständigades genom ett nytt kanslers-bref på det kraftigaste, ratt genast och ovillkorligen tillförordna den vägrade fakultets-opponenten och taga afhandlingen i öfvervägande vid upprättande af förslaget till ifrågavarande adjunktur.v Nu fanns sålunda för fakulteten ingen annan utväg sn att lyda. Den hade gjort hvad den kunnat för att slippa ifrån den hatade herr J. — nekom det ej läsare! Den hade i åratal genom intriger och konster af alla slag fördröjt tillsättandet af det lediga lärare-embetet ... men den hade dock slutligen sett sig tvungen vika för lag och rätt ... Nåväl — det återstod nu att förklara sjelfva herr J:s specimen för underhaltigt, honom sjelf för en ensidig och onyttig forskare, och hans åsigter för lösa hngskott, saknande allt vetenskapligt värde. Afhandlingen ventilerades, sedan det icke mera var möjligt för sakulteten att hindra detsamma. Herr J. försvarade sina åsigter från kathedern med öfverligsen talang, enligt hvad vi hört berättas af sakkunniga personer, som vors närvarande under akten. IIans afhandling va resultatet af sjelfständiga och grundliga studier flera nya, originella och snillrika åsigter hade den plifvit framkastade och genomförda. Ilans gynnade medtäflare, herr Cederschiöld, uppträdde deremot med en eländig och ömklig kompilation som till större delen utgjorde ett plagiat efter er viss Prifer i Breslau, d. v. s. herr C. hade utan att angifva källan, stulit det visdomskram hvarmed han prålade, ur en annan författare arbeten! Och likväl blef herr Janzon vitsordamed ett vida sämre betyg för sin sjelfständig och originella afhandling, än herr C. för sit —2 — —