sig sjelf taga något steg, som skulle kunna förhindra detta giftermål, ... men hvem hindrar mig att taga det. ... Hon älskar mig icke, sade hon. ... Bah! jag tror icke derpå. ... Ingen qvinna har ännu motstått mig och hon skulle vara den första ... hon, som är den enda jag verkligen älskat med passion! ... Det var hennes stolthet, som dikterade detta svar, — och om jag kunde frälsa henne från förbindelsen med Yxenhjelm, utan att hon behöfde bryta sin ed, så skulle hon tacka mig... det är säkert.v En gång — äfven mot sin vilja — befriad från denne far, som vill gifva henne till pris åt en man, den hon måste förakta, skall hennes hjerta snart tillhöra befriaren. . .. Jag är öfvertygad derom och derföre.... Löjtnanten tystnade, grep klocksträngen och ringde häftigt. Efter några ögonblick inträdde en af husets domestiker. Nej — jag vill tala med min egen betjent — sade löjtnanten. — Säg till, att han kommer upp. Den tyske betjenten — löjtnant Tornersköld hade en sådan, som var hans förtrogna och beständiga följeslagare -— infann sig efter en stund och löjtnanten höll med honom en ganska långvarig öfverläggning.