Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1849, sida 2

Kanhända.... Men hxartill tjenar det, att tala derom? Såsom saken nu förhåller sig, äro i alla fall edra böner fåfänga. ... Ni bör lätt sinse det.Men stig nu upp herr löjtnant — fortfor den unga flickan — er knäböjande ställning har sannerligen varat allt för länge. ... Der ser Jag för öfrigt min kära Calle komma lunkande. Ilan har då ändtligen fått reda på oss. v Löjtnanten sprang hastigt upp från marken, medan Svanhilda med en böjning på hufvudet helsade sin fästman, som nu anlände till stället. XXII. En hemlig plan. Hur i Guds namn gick det? — ropade grefve Yxnnhjelm redan på afstånd — har du slagit ibjel dig, Svanhilda?Nej, som du ser; ... än du sjelf? Jag stötte mig bara litet — svarade Calle, i det han skrubbade sig på armen — men det aldra värsta var, att hästen sprang ifrån mig, utan att jag kunde hinna upp honom. ... Hvad skall din tar säga derom, Svanhilda 2 (Forts.) DAAAAD —