Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1849, sida 2

icke sjelf bönderryckt naturens och blodets heliga band, då han vill sälja sin dotter ... sitt enda barn? Denna kalla egoism . . . detta härdhjertade högmod ... är det icke redan en oöfverstiglig skiljomur mellan eder och eder far, min fröken? . .. Nåväl! ... hvarför kan ni då icke följa mig?Emedan jag icke älskar er? — sade Svanhilda. O min Gud... ni förkrossar mig — fortfor löjtnanten, i det han sänkte sin blick till jorden. — Men jag borde varit beredd derpå. . Ni älskar mig icke, ... men ni älskar icke heller någon annan... ert hjerta är fritt. ... rIur vet ni det? afbröt Svanhilda, som under hela sednare delen af samtalet visade ett nästan onaturligt lugn. vJag förutsätter det, — svarade löjtnanten — ty att ni icke älskar er utkorade brudgum — derom har jag en fast, på min menniskokänne dom grundad öfvertygelse. . . . För honom passar ni ej ... lika litet som lavan passar till isen som stengeten passar för sköldpaddan....I sanning rätt smickrande jemförelser!anmärkte Svanhilda. De äro sanna, min fröken — återtog löjtnanten — och må ni icke stöta er på dessa uttryck! De afspegla blott hvad jag tänker om ert fria, eldiga väsen. . .. Ännu en gång, min